Palliativ tenta

Smärtans olika kvaliteter - stickande, skärande, molande, kliande m.fl.

Mer eller mindre specialiserade. Reagerar i allmänhet vid intensiv mekanisk stimulering, stark hetta/kyla samt förändringar i pH - särskilt när detta sjunker i inflammatoriska processer. De kan också reagera på andra kemiska substanser som kalium från förstörda celler, serotonin från trombocyter, histamin från mastceller coh andra ämnen som bildas vid inflammation.

• Afferent: inåtledande
• Efferent: utåtledande

Normalt stimuli som ex beröring kan upplevas som smärtsamt då vävnad har skadats och  en inflammatorisk process startats eftersom det ökar känsligheten i det primära neuronet.

Neuron som stimuleras av endorfiner hyperpolariseras så att det krävs kraftigare stimulus för att en impuls ska vidareförmedlas. Situationer som ökar endorfifrisättningen, inklusive placebo-effekten, reducerar därför smärtupplevelsen. Placebo kan precis som tidigare erfarenheten modulera smärtan genom att stimulera(frisättning av endorfiner) eller inhibera interneuron.

• Kroppen kan påverka smärtlindringen genom at Interneuron i ryggmärgen kan påverka smärtimpulstrafiken vid omkopplingen av signalen från det primära till det sekundära neuronet. 
• Afferenta stimuli från nociceptorer leds i primärneuron till sekundärneuron i bakhornet som vidareförmedlar impulsen till högre centra. Samtidigt sänds en inhiberande impuls till interneuronet. Signaler som är resultatet av stimulering av sensorer för beröring och tryck i områden som korresponderar med smärtan leds i A-fibrer och A-betafibrer som stimulerar interneuron. Stimuleringen av interneuronet leder till depolarisering och frisättning av endorfiner som hyperpolariserar sekundärneuronet i bakhornet. Smärtsignalerna till högre centra reduceras.

• Två mekanismer:
• Samma afferenta smärtfibrer kan ha utlöpare både till inälvsorgan och till ytstrukturer. Smärtstimuli från ett organ upplevs därför som smärta från den korresponderande ytvävnaden. 
• Olika afferenta smärtfibrer från ett organ och från andra vävnadsstrukturer kan ha samma ändpunkt i ryggmärgens bakhorn som leder smärtimpulsen vidare till CNS. Detta fenomen kallas somatovisceral konvergens och förklarar varför smärta från övre kroppshalvan kan förekomma i samband med hjärtinfarkt.

Skada i neuronen i bakhornet pga långvarigt stimuli från nociceptorer. Detta antas förklara varför långvarig smärta kan fortgå trots upphörande av smärtstimulus.

Smärta som orsakats av hotande eller reell vävnadsskada. Stimuli kan ledas i A-deltafibrer och upplevs som stickande, skarp eller krypande - kortvarig, epikritisk smärta. Stimuli kan också ledas i C-fibrer och upplevs då som molande, djup och ofta pulserande - protopatisk smärta. Behandlas med central eller perifert verkande smärtstillande läkemedel.

Orsakas av skada i centrala eller perifera nervsystemet. ex. postherpetisk smärta eller diabetesneuropati.

Aktivering av intilliggande neuron som får ökad känslighet för mekaniskt stimuli runtom det skadade området, vilket gör att det känns som att smärtan kommer från ett större område.

• Postoperativ neuropatisk smärta
• Skada på spinalnervrot
• Amputation och fantomsmärta
• Postherpetisk neuroalgi

• MS
• Stroke
• Traumatisk hjärnskada
• Ryggmärgsskada

• TENS - Transkutan elektrisk nervstimulering är en god behandling vid alla tillstånd med bevarad sensibilitet. 
• Lokalanestetika
• Tricykliska antidepressiva
• Antiepileptiska

Uppstår eller fortgår pga psykiskt lidande utan kända fysiologiska stimuli. Diagnosen kräver frånvaro av organsik orsak till smärtan.

Smärta av okänd orsak. Ex fibromyalgi, somatoforma smärtsyndromet (Central sensitisering).